intraprenörskap

Intraprenörskap är praktiken att driva initiativ med entreprenöriell karaktär inom en etablerad organisation. Intraprenörer är anställda som tar initiativ till att utveckla nya produkter, tjänster eller affärsmodeller och som använder organisationens resurser, nätverk och varumärke, vanligtvis inom en tydlig autonom ram.

Termen intraprenörskap populariserades under 1980- och 1990-talen av Gifford Pinchot III, som beskrev anställda som entreprenörer inom en företagsmiljö. Begreppet betonar att skapa ny värde genom interna kapabiliteter utan att bilda ett privatägt företag.

Nyckelkarakteristika inkluderar autonomi eller semi-autonomi för projektgrupper, tillgång till finansiering och andra resurser, tvärfunktionellt samarbete, tolerans för risk och experimenterande, samt koppling till organisationens strategiska mål. Framgångsrikt intraprenörskap byggs ofta på en stödjande kultur, ledarskapsstöd, tydlig styrning och mätning av långsiktigt värde och lärande.

Vanliga modeller är interna inkubatorer, företagsriskkapital eller venturefonder, skunkworks-projekt, interna acceleratorprogram, hackathoner och särskilda intraprenörskapsprogram som erbjuder utbildning, mentorskapsstöd och fasindelad finansiering. Fördelarna inkluderar snabbare innovationscykler, nya intäktsströmmar och ökad medarbetarengagemang; utmaningarna består av byråkratisk rörlighet, missanpassade incitament, riskhantering och balansen mellan utforskning och kärnverksamhet.

I dagens ekonomi ses intraprenörskap som ett sätt för etablerade företag att behålla konkurrenskraften i takt med digital disruption, genom att möjliggöra experiment och nytänkande samtidigt som man drar nytta av skala, operativa kapaciteter och kundbas.