imageringsmetoder

Imageringsmetoder är tekniker som används för att skapa bilder av inre strukturer hos vävnader, organismer eller material genom att mäta och tolka signaler som genereras när strålning, ljud eller ljus används. De används inom medicin, biologi, materialvetenskap och industriell diagnostik för att studera anatomi, funktion och kvalitet utan eller med begränsad invasivitet.

Radiografiska och tomografiska metoder bygger på röntgenstrålar eller annan form av elektromagnetisk strålning. Röntgenröntgen ger tvådimensionella bilder av skelett och vissa mjukvävnader, medan datortomografi (CT) producerar tvärsnittsbilder som kan rekonstrueras till tredimensionella volum. För förändringar i funktion används ofta nukleära metoder som PET och SPECT med radioaktiva tracers, ibland i kombination med CT eller MR.

Resonansbaserade metoder utnyttjar samverkan mellan magnetfält och radiovågor. MRI ger höga mjukvävnads­kontraster och funktionell information (fMRI). Ultrasonografi avbildar med ljudvågor och används brett i klinik för realtidsdiagnostik och vägledning av procedurer.

Optiska och elektromagnetiska metoder inkluderar ljusmikroskopi, konfokalmikroskopi, fluorescensbildning och optisk koherent tomografi (OCT). Dessa erbjuder hög upplösning på mikroskopisk skala och används inom biologi och oftast vid yttre ytor eller genom ljuspenetrerande vävnad.

Elektronmikroskopi och andra högupplösande tekniker används främst i materialvetenskap och biologi för detaljer på nanometernivå, men kräver särskilda proband och ofta sekundära prov.

Valet av metod påverkas av önskad upplösning, volym, invasivitet, tillgång till utrustning och säkerhet. Fortsatt utveckling fokuserar på multimodal imaging, snabbare rekonstruktion och förbättrad tolkning genom artificiell intelligens.