ickemålorganismer

Icke målorganismer, även kallade icke målorganismer eller ickemålorganismer, är organismer som inte är måltavla för en bekämpningsåtgärd eller kontrollmetod. Inom jordbruk, skogsbruk och vattenförvaltning används kemiska, biologiska eller fysiska metoder för att bekämpa skadedjur, ogräs eller sjukdomar, men dessa åtgärder kan även påverka organismer som inte är avsedda att bekämpas.

Bland icke målorganismerna finns pollinerare som bin och andra insekter, naturliga fiender till skadedjur som parasitoider och predatörer, jordarbete och markorganismer som maskar och mykorrhizar, samt vissa vattenlevande invertebrater, fåglar och små däggdjur. Effekter kan vara direkta, till exempel dödlighet vid exponering, eller indirekta, som förändrad beteende, reproduktion eller artens långsiktiga överlevnad.

Risker för icke målorganismer hanteras genom riskbedömningar som undersöker toxicitet, exponeringsvägar och känslighet hos olika arter. Regelverk i många länder kräver tester och försiktighetsmått innan produkter får användas. Positivt syftar bedömningen till att minimera oavsiktlig påverkan på ekosystemet och bevara biologisk mångfald.

Förebyggande åtgärder inkluderar val av selektiva eller mindre toxiska produkter, noggrant detaljerad applicering och timing, pumpning av drift och integrerad bekämpning (IPM) som inkluderar icke-kemiska metoder. Att bevara naturliga fiender, skapa habitat och övervakning av skadedjursnivåer är centrala strategier för att skydda icke målorganismer samtidigt som målsättningen med bekämpningen uppfylls.