högspänning

Högspänning är ett begrepp som används inom elteknik för elektriska spänningar som kräver särskild utrustning, isolation och säkerhetsåtgärder. Begreppet definieras olika i olika länder och sammanhang, men inom kraftsystemen avses ofta spänningar som ligger betydligt över vanlig låg- eller mellanspänning. I praktiken används gränser som börjar vid cirka 100 kV i transmissionsnät, medan distributionsnätet vanligen opererar vid tiotals till hundra tusen volt.

Vanliga nivåer och beteckningar är extra hög spänning (EHV), hög spänning (HV) och mellanspänning. EHV omfattar vanligtvis 400 kV och uppåt, ofta även högre nivåer i internationella nät. HV används ofta runt 110–230 kV, medan lägre mellanspänning rör sig om tens av kilovolt. Spänningsnivåerna väljs för att minimera förluster, anpassa isolationsbehov och optimera markanvändning och kostnader.

Användning och system: Högspänning används främst för överföring av elektrisk energi över långa avstånd och för att koppla samman kraftverk med elnäten. HV/DC-teknik används för mycket långa länkar och under vatten, där likström kan ge lägre förluster och bättre kontroll. I industrin används högspänningsutrustning för processer som elektrolys, forskningsanläggningar och testning.

Utrustning och konstruktion: högspänningssystem kräver starka isolatorer, transformatorer, brytare, avstängare och ställverk. Ledare stöds av torn och isolatorer, och säkerhetsaspekter som avstånd, creepage och avstånd mot marken är alltid centrala för att förhindra överslag och störningar.

Säkerhet och standarder: arbete med högspänning kräver utbildning, säkra arbetsrutiner, avspärrningar och skyddsutrustning. Underhåll, vegetation och felövervakning är avgörande för att förebygga olyckor. Internationella och nationella standarder reglerar bland annat klassningar, provning, avstånd och säker drift.