Spänningsnivåerna

Spänningsnivåerna är de nominala elektriska potentialerna som används inom elförsörjning och energiinstallationer. Inom elsystem brukar man tala om tre huvudkategorier: lågspänning, mellanspänning och högspänning. Gränserna mellan kategorierna kan variera mellan länder och standarder, men i europeisk praxis är lågspänning vanligtvis upp till cirka 1 kV AC (eller 1 kV DC), mellanspänning från ungefär 1 kV upp till cirka 35 kV, och högspänning över denna nivå.

Lågspänning används i hushåll och små verksamheter. I Europa dominerar standardnätet 230 V för enskilda faser och 400 V för trefas, med frekvensen 50 Hz. Lågspänningsnätet levererar energi till bostäder, kontor och små industrier och är byggt för säkrashet, med grundläggande skydd och isolationsnivåer som passar normal användning.

Mellanspänning används i distributionsnätet mellan lokala ställverk och regionala eller kommersiella kunder, samt inom industriella anläggningar. Vanliga mellanspänningsnivåer ligger i intervallet cirka 10–33 kV, och i vissa nät kan även högre värden förekomma innan omvandling till lågspänning. Högspänning används för långdistansöverföring och stora industriella nätkretsar. Denna nivå ligger vanligtvis över mellanspänningen och används för att effektivt transportera kraft över stora avstånd; i modern transmission kan spänningar ligga på 110–400 kV eller högre beroende på systemet.

Säkerhet och infrastruktur kräver särskild utrustning och standarder. Transformatorer och ställverk omvandlar och isolerar mellan nivåerna, medan skyddssystem och noggranna regler följer internationella och nationella standarder för att förebygga risker och säkerställa tillförlitlighet. Spänningsnivåerna utformas och underhålls med hänsyn till effektivitet, kostnad och säkerhet.