Lågspänning

Lågspänning är termen som används för att beskriva elektriska system och utrustning som opererar vid relativt låga spänningsnivåer. I europeisk praxis definieras lågspänning vanligtvis som upp till 1000 volt växelström (AC) eller upp till 1500 volt likström (DC). Dessa gränser används för hushåll, byggnader och många bärbara och stationära applikationer.

Regelverk och standarder: Säkerheten vid lågspänning regleras av EU:s Lågspänningsdirektiv (2014/35/EU) och tillhörande standarder för installationer och utrustning, såsom CE-märkning. I Sverige tillämpas svenska elsäkerhetsregler i samklang med EU-direktiven, övervakade av Elsäkerhetsverket.

Användningsområden: Lågspänning används i elanläggningar i bostäder, kontor och kommersiella byggnader, i hushållsapparater, belysning samt i elektronisk utrustning för informationsteknik. Inom energi- och fordonssektorn används också låga spänningar internt, medan för distribution till byggnader ofta används system upp till 1 kV AC, och DC-nät förekommer i till exempel solpaneler och vissa laddlösningar.

Säkerhet: Lågspänning medför ändå risk för elektriska stötar och brännskador vid exponering eller felaktig hantering. Praktiska åtgärder innefattar god isolation och jordning, säkring och överströmsskydd samt användning av residualströmbrytare (RCD) där det är tillämpligt samt utbildning och säkra arbetsrutiner.

Genom standardisering och noggrann underhåll utgör lågspänning en hållbar och säker del av moderna elnät och elektroniska system.