hypomaniska

Hypomaniska tillstånd kännetecknas av en förhöjd eller irritabel stämning och ökad energi och aktivitet som varar under flera dagar. Begreppet används främst inom psykiatrin för att beskriva episoder som är mindre intensiva än mani men som ändå påverkar vardagen. Hypomaniska episoder förekommer särskilt som en del av bipolärt spektrum, framför allt bipolaritet typ II, men kan också uppträda i andra affektiva tillstånd.

Symtom och varaktighet: En hypomanisk episod varar minst fyra dagar och innebär tydliga förändringar i stämning och beteende som kan observeras av andra. Vanliga symptom är minst tre av följande: förhöjd självbild eller grandiositet; minskat behov av sömn utan trötthet; ökad pratsamhet eller pressat tal; flytande eller hastiga tankar; distraherbarhet; ökad målmedvetenhet eller aktivitetsnivå; riskfyllt beteende (t.ex. impulsiva ekonomiska eller sexuella beslut). Symtomen är vanligtvis inte tillräckligt allvarliga för att orsaka betydande funktionsnedsättning eller psykos, och de kräver vanligtvis inte sjukhusvård.

Skillnader från mani och psykos: Hypomani innebär vanligtvis inga psykotiska symtom och ger oftast mindre påverkan på vardagen än mani. Det kan dock leda till problem i arbetsliv och relationer och ökar risken för framtida depressiva eller maniska episoder om tillståndet inte behandlas.

Behandling och hantering: Behandlingen syftar till att stabilisera stämningen och förebygga återfall. Stämningsstabiliserande läkemedel som litium, valproat eller lamotrigin används ofta, ibland tillsammans med antipsykotika. Psykoterapi, regelbunden sömn och livsstilsförändringar stöder behandlingen. Antidepressiva används med försiktighet i bipolära tillstånd eftersom de kan utlösa hypomani hos vissa patienter.

Notera att hypomaniska symtom ofta återkommer i samband med bipolär sjukdom och kräver professionell utvärdering.