hudskörhet

Hudskörhet är ett begrepp inom dermatologi som beskriver en hud som är extra tunn, skör och lätt skadas av vanlig mekanisk påverkan. Begreppet används som en klinisk beskrivning av hudens egenskaper snarare än som en entydig diagnos, och det ses särskilt vid åldrande, långvarig användning av steroider eller vid vissa hudtillstånd.

Orsaker och riskfaktorer inkluderar åldersrelaterade förändringar i hudens struktur, såsom minskat kollagen och elastin, tunnare epidermis och ett försämrat hudbarriärlager. Yttre faktorer som torr luft, solen och aggressiva hudvårdsprodukter samt långvarig behandling med lokala eller systemiska steroider kan bidra. Vissa systemiska sjukdomar och näringsbrist ökar också risken.

Symptom och konsekvenser är att huden lätt blöder och får blåmärken, rivsår eller sprickor vid minimal trauma, ofta med långsam läkning och ökat sårstatus.

Diagnos ställs vanligtvis genom klinisk bedömning av hudens utseende och funktion. I vissa fall kan hudbiopsi eller utredning för underliggande tillstånd bli aktuellt. Behandling fokuserar på att stärka hudens barriär och minska mekanisk stress: regelbunden användning av emollients och barriärkrämer, mild hudvård, undvikande av starka tvålar och heta duschar, samt skydd mot sol och kyla. Behandling av bakomliggande orsaker som näringsbrist eller diabetes kan förbättra hudens skörhet.

Förebyggande åtgärder omfattar daglig fukt-behandling, användning av mjuka kläder och överdrag, skonsam hudvård, skydd mot solljus och extrema väderförhållanden, samt hälsosam kost och tillräcklig vätskeintag. Personer med uttalad hudskörhet bör rådfråga hudläkare för individanpassad vård.