glukoskontroll

Glukoskontroll är en term som beskriver hur väl blodglukosnivåerna hålls inom ett angivet målområde genom en kombination av kost, regelbunden fysisk aktivitet, medicinsk behandling och kontinuerlig övervakning. Målet med god glukoskontroll är att förebygga symtom vid snabba svängningar i blodsockret och att minska risken för långsiktiga komplikationer hos personer med diabetes, såsom skador på ögon, njurar, nerver och hjärt-kärlsystemet.

Glukoskontrollen mäts med två huvudmetoder. Blodglukos kan övervakas av självtestning med fingerstick (SMBG) eller av kontinuerlig glukosmätning (CGM). HbA1c används som långtidsmått eftersom det speglar medelblodsockret under cirka tre månader. Vanliga behandlingsmål varierar mellan individer; många vuxna strävar efter HbA1c under 7 procent (53 mmol/mol), men målen anpassas efter ålder, sjukdomsform, risk för hypoglykemi och andra faktorer. Fasteglukos och postprandiell glukos följs ofta, exempelvis fasteglukos runt 4–7 mmol/L och postprandialt mindre än 10 mmol/L, med individuella justeringar.

Strategier för att uppnå god glukoskontroll inkluderar kost med regelbundna måltider och kontrollerat kolhydratinnehåll, regelbunden fysisk aktivitet och vikthållning. Medicinsk behandling kan innefatta insulin eller andra läkemedel som metformin, sulfonureider, GLP-1-receptoragonister eller SGLT2-hämmare, dosering anpassad efter patientens behov och livssituation. Utbildning i karbohydraträkning och hypoglykemihantering är ofta en del av vården.

Övervakning och uppföljning sker regelbundet, med SMBG eller CGM som underlag för justering av behandling. HbA1c tas vanligtvis var tredje månad tills målen uppnås, därefter var sjätte månad. Speciella grupper som gravida, barn och äldre kräver särskilda mål och omvårdnad.