Blodglukos

Blodglukos är koncentrationen av glukos i blodet och är centralt för kroppens energiomsättning. I Sverige används oftast millimol per liter (mmol/L) som enhet, medan vissa andra länder rapporterar i milligram per deciliter (mg/dL). Blodglukos mäts vanligtvis i kapillärt blod vid fingerstick med en glukometer eller i venöst plasma i laboratorium. Vid behov används även kontinuerlig glukosmätning (CGM) med sensorer under huden.

Normala blodglukosnivåer varierar beroende på mätmetod och personens tillstånd. Fasteblodglukos ligger vanligtvis mellan cirka 4,0 och 5,5 mmol/L. Två timmar efter en måltid är en frisk individ ofta under cirka 7,8 mmol/L. Diagnostiska gränser för diabetes inkluderar fasting plasma glukos ≥7,0 mmol/L, 2-timmars glukos ≥11,1 mmol/L vid ett 75 g OGTT, eller HbA1c ≥6,5%.

Faktorer som påverkar blodglukos omfattar kost, fysisk aktivitet, kroppsvikt, stress, sjukdomar och hormonella förändringar samt läkemedel som insulin eller orala antidiabetika. Hypoglykemi definieras ofta som blodglukos under cirka 3,9 mmol/L och kan ge symtom som svettningar, darrningar och förvirring. Hyperglykemi kan uppstå vid otillräcklig behandling eller vid sjukdom, och långvarig hyperglykemi är kopplad till ökad risk för komplikationer.

Blodglukos används för att diagnostisera och följa diabetes, samt för övervakning av behandling. Behandlingen kan innefatta kost, fysisk aktivitet, mediciner och regelbunden självövervakning av blodglukos.