glastillverkning

Glastillverkning är processen att framställa glas, ett amorft, icke-kristallint material som oftast baseras på kiselsand och andra mineraler. Glas används i bygg, förpackningar, elektronik och många andra produkter. Tillverkningen sker i industriella ugnar där råvaror smälts till en homogen flytande massa som sedan formas och kyls till en stel form.

Vanliga råvaror är kiselsand (SiO2), soda (Na2O) och kalksten (CaCO3), ofta tillsammans med återvunnet glas (cullet) för energi- och resursbesparing. Tillsatser och färgämnen ger olika glasegenskaper och färger.

Smältningen sker vid temperaturer omkring 1400–1600 °C, följt av raffinering. Formgivning görs med olika metoder: floatprocessen för plana glasytor, glasblåsning, pressning, temperering och laminering.

Vanliga typer är sodalimeglas (vanligt fönster- och flaskglas), borosilikatglas (hög temperatur- och kemikaliebeständigt), blyglas samt härdade eller laminerade glasvarianter, samt specialglas för fiberoptik eller optiska glas. Användningsområden inkluderar fönster, förpackningar och byggmaterial samt vissa tekniska produkter.

Glastillverkning är energikrävande och ofta beroende av fossila bränslen eller el från olika källor; användning av cullet minskar energiåtgången. Kvalitetssäkras genom standarder och provningar av kemisk sammansättning, ytkvalitet, mekanisk hållfasthet och brottmönster. Historiskt uppstod glastillverkning i antikens Egypten och Rom; industrialisering tog fart under 1800-talet, och floatprocessen utvecklades på 1950-talet. Sverige har en stark glaskultur med traditionella och samtida glasbruk som bidrar till regionens glasindustri.