gestbaserade

Gestbaserade gränssnitt är interaktionsformer där användarens kroppsrörelser och gester används som direkta kommandon till ett dator- eller system. Genom sensorer eller kameror registreras rörelserna och översätts till åtgärder i programvaran.

Vanliga tekniker innefattar datorseende, djupkameror och inbäddade sensorer (t.ex. accelerometrar, gyroskop), som används för att känna igen både statiska gester (t.ex. handställningar) och dynamiska gester (t.ex. vinkningar).

Historiskt började gestbaserad interaktion i laboratorier på 1980- och 1990-talen; popularisering kom med spelkonsoler som Nintendo Wii och sensorteknik som Microsoft Kinect. Idag används gestbaserad input i mobiltelefoner, AR/VR, bilkörassistans och smarta hemmalösningar.

Fördelar med gestbaserade gränssnitt är att de upplevs som naturliga, snabba och kan vara tillgängliga för användare med begränsad användning av traditionella kontroller. Utmaningar inkluderar variationer mellan kroppstyper, kulturella skillnader i tecken och rörelser, miljöförhållanden som belysning och bakgrund, noggrannhet, latens samt integritetsfrågor.

Vid design av gestbaserade gränssnitt betonas användarcentrerad design, tydlig feedback och robusthet mot missförstånd. Utvärdering fokuserar på igenkänningsgrad, antal felaktiga positiva/negativa igenkännanden, latens och användarnöjdhet.