accelerometrar

Accelerometrar är sensorer som mäter accelerationskrafter längs en eller flera axlar. De registrerar både statiska accelerationskrafter som upplevs när ett föremål står stilla i gravitationens fält och dynamiska krafter som uppstår vid rörelse. På så sätt används accelerometrar för att bestämma position, orientering och hastighet över tid, eller som en del i mer komplexa system som mäter rörelse.

Den dominerande tekniken i moderna enheter är MEMS-accelerometrar (mikroelektromekaniska sensorer). Dessa sensorer fungerar genom små massor som reagerar på acceleration, ofta via kapacitiv avläsning eller piezoelektrisk effekt. De flesta MEMS-accelerometrar är treaxlade och mäter acceleration längs x-, y- och z-axlarna. Resultatet redovisas i meter per sekundkvadrat (m/s²) eller i g. Viktiga specifikationer är dynamiskt omfång, bandbredd, brusnivå, bias och temperaturkänslighet. Noggrannare sensorer kräver kalibrering och kompensation för temperaturdrift.

Användningsområden inkluderar smartphones och bärbara enheter för rörelsespårning, bilindustrin för airbags och stabilitetskontroll, industriell övervakning av vibrationer, robotik och flyg-/rymdområden. Inom medicin används accelerometrar till gånganalys och fysiologiska mätningar.

I system som kallas inertial measurement unit (IMU) kompletterar accelerometrar oftast gyroskop och ibland magnetometer för fullständiga rörelse- och orienteringsdata. Moderna produkter fokuserar på små storlekar, lågt effektuttag och digitala gränssnitt som I2C eller SPI.

---