brusnivå

Brusnivå betecknar nivån av oönskade fluctuationer i en signal eller i en miljö. Begreppet används inom flera områden, bland annat akustik, telekommunikation och ljudteknik, och beskrivs i olika enheter beroende på sammanhanget. Inom ljudteknik syftar brusnivån ofta på bruset i en förstärkare eller inspelningskedja, medan den i miljömässiga sammanhang används för att beskriva bakgrundsljud i ett rum eller en plats. Vanliga måttenheter är decibel (dB), dB(A) som hänsyn till människans hörsel, dB(SPL) för ljudtryck, och i digitala system dBFS.

Mätning och karaktärisering: För miljö- eller byggnadsbaserat ljud används ljudnivåmätare som ger värden som Leq, Lmax eller Lmin, ofta med A-viktning (dB(A)) eftersom den speglar människans hörsel. Inom elektronik beskriver brus vanligtvis bruset i en komponent eller kedja och mäts som spektral täthet i dB/Hz, samt integrerat brus över systemets bandbredd för att ge ett totalt brusgolv. Viktiga mått är brusgolv, brusfaktor (noise figure) och signal-till-brus-förhållande (SNR). I digitala system används dBFS, där 0 dBFS är full skala; dynamiskt omfång beskriver skillnaden mellan maximal användbar nivå och brusgolv.

Användning och betydelse: Låg brusnivå är viktig i ljudåtergivning och inspelning för tydlig separation mellan signal och bakgrundsbrus. För att reducera brus används bättre komponenter med lågt brus, försiktiga förstärkningar och komponentval, akustisk behandling samt digital brusreducering. Vägledande standarder inkluderar IEC 61672 för ljudnivåmätningar och ITU-R BS.1770 för mätning av ljudnivåer i broadcasting.