gallgången

Gallgången, eller gallgångarna, är det sammanhängande rörsystemet som transporterar galla från levern och gallblåsan till tunntarmen. Intrahepatiska gallgångar tar emot galla från leverns lober och förenas till vänster och höger levergång. Dessa förenas vidare till gemensam levergång. Från gallblåsan avleds gallan genom cystisk gång, och när cystisk gång förenas med gemensam levergång bildas ductus choledochus, den gemensamma gallgången. Denna färdas genom duodenums övre delar och töms i tolvfingertarmen vid den stora duodenala papillen, där sfinkter of Oddi reglerar flödet.

Funktionen hos gallgången är att leda galla som produceras i levern ut i tunntarmen. Gallan innehåller gallfärgämnen och pigment samt gallsalter som hjälper till att emulgera och bryta ner fett, samtidigt som vissa avfallsprodukter förs ut i avföringen. Flödet av galla utlöses särskilt efter måltider och regleras av hormonella signaler, bland annat cholecystokinin som får gallblåsan att kontrahera och sfinkter of Oddi att slappna av.

Klinisk relevans: Avbrott i gallgången kan orsakas av gallstenar eller inflammation och kan leda till blockering, gulsot, mörk urin och förhöjda levervärden. Allvarligare tillstånd inkluderar choledocholithiasis, kolangit och risk för pankreatit när flödet störs nära pankreasgången. Diagnostik innefattar ultraljud, leverfunktionsprover och bilddiagnostik som MRCP eller ERCP. Behandling kan vara endoskopisk stenborttagning eller stentning vid ERCP och i många fall kirurgisk borttagning av gallblåsan (kolecystektomi) för att förebygga återkommande stenar. Variationen i gallgångens anatomi är vanligt och viktig för kirurgi och radiologi.