förångningsvärme

Förångningsvärme, även känd som förångningsentalpi, är den mängd energi som krävs för att omvandla en given mängd av ett ämne från vätskefas till gasfas vid konstant temperatur och tryck. Denna energi absorberas från omgivningen under fasövergången och används för att övervinna de intermolekylära krafterna som håller samman molekylerna i vätskan. När ämnet sedan kondenserar från gas till vätska vid samma temperatur och tryck frigörs samma mängd energi.

Mängden förångningsvärme är specifik för varje ämne och beror på dess kemiska struktur och de krafter som verkar mellan dess molekyler. Vatten har till exempel en relativt hög förångningsvärme på grund av starka vätebindningar mellan vattenmolekylerna. Detta innebär att det krävs en betydande mängd energi för att förånga vatten.

Förångningsvärmen mäts vanligtvis i enheter som joule per mol (J/mol) eller joule per kilogram (J/kg). Fenomenet är fundamentalt för många naturliga och industriella processer. I naturen är förångning av vatten en central del av vattencykeln och spelar en viktig roll för att reglera jordens temperatur. Industriellt används förångningsvärme i bland annat kylsystem och för att separera olika ämnen genom destillation. När en vätska förångas, sänks temperaturen på den återstående vätskan eftersom den energi som krävs för förångningen tas från vätskan själv. Detta är principen bakom hur svett kyler ner kroppen.