förväntansteori

Förväntansteori, ofta kallad expectancy theory, är en motivationsteori som försöker förklara hur människor väljer mellan olika beteenden baserat på antaganden om resultatens sannolikhet och värde. Teorin utvecklades av Victor H. Vroom under 1960-talet och används främst inom arbets- och organisationspsykologi samt HR-management.

Teorins kärna består av tre komponenter: förväntan, instrumentering och valens. Förväntan är tron att den egna ansträngningen leder till en viss nivå av prestation. Instrumentering är tron att prestationen leder till ett utfall eller belöning. Valens är hur mycket individen värderar eller önskar det specifika utfallet.

Motivation antas uppstå när dessa tre delkomponenter kombineras genom en multiplicativ relation, ofta uttryckt som Motivation = Förväntan × Instrumentering × Valens. Teorin betonar kognitiva bedömningar och de villkor under vilka en person väljer ett visst beteende. Om någon av delarna är låg minskar motivationen, och om någon del är noll blir totalmotivationen noll.

Användning och begränsningar: Förväntansteori används vid utformning av mål- och belöningssystem, tydlig kommunikation av vad som krävs och vilken belöning som väntar, samt regelbunden feedback. Kritik riktar sig mot antagandet om full rationalitet, svårigheten att mäta tro och förväntningar samt att kulturer och sammanhang påverkar upplevelsen av belöningar och relevansen av olika utfall.

Sammanfattning: Förväntansteori är en av de centrala motivationsteorierna inom organisationspsykologi som försöker förklara hur förväntningar om ansträngning, prestationsutfall och belöningar samverkar för att påverka val av beteende.