försvarsmekanism

Försvarsmekanism är en psykologisk strategi som används för att minska ångest och inre konflikt när en person konfronteras med oacceptabla impulser, minnen eller känslor. Mekanismerna påverkar hur man uppfattar sig själv och relationer till andra och uppträder ofta omedvetet. Begreppet har sina rötter i Freuds psykoanalytiska teori och har senare utvecklats vidare av olika teoretiker inom psykologi. Försvarsmekanismer uppträder oftast utan medveten kontroll, även om de ibland kan används i viss mån medvetet som reaktion på stress. De varierar i grad av mogenhet och i hur de påverkar människors liv; mogna mekanismer som sublimation eller humor kan stödja adaptiv anpassning, medan omogna mekanismer som förnekelse eller projektion ofta försämrar realitetsanpassningen.

Vanliga försvarsmekanismer inkluderar repression (bortträngning av oacceptabla minnen eller impulser), förnekelse (vägran att acceptera verkligheten), projektion (tillskriva andra sina egna oacceptabla impulser), displacement (omsätta känslor till ett säkrare mål), rationalisering (lite trovärdiga förklaringar som maskerar verkliga orsaker), reaktionsbildning (att känna eller visa något motsatt mot vad man faktiskt känner), sublimation (omdirigering av impulser till socialt accepterade aktiviteter) och intellektualisering (använda fakta och logik för att undvika känslor). Försvarsmekanismer ses ofta som en del av normalt utvecklingsarbete men kan bli problematiska om de dominerar beteendet eller hindrar inlärning och anpassning. I terapeutiskt arbete analyseras ofta försvarsmekanismer för att stödja mer medvetna och adaptiva sätt att bemöta ångest och relationella konflikter.