förrättning

Förrättning är inom svensk fastighetsrätt en formell administrativ process som genomförs för att reglera frågor som rör fastigheter. Den omfattar vanligtvis fastighetsbildning, det vill säga uppdelning, sammanläggning eller andra förändringar av fastighetsgränser samt upprättande av servitut och andra nyttjanderätter kopplade till marken. Förrättningen kan också användas i samband med offentliga utbyggnader eller vid tvångsinlösen av mark i enlighet med gällande lagstiftning.

En förrättning leds av en förrättningsman som utses av Lantmäteriet eller i vissa fall av länsstyrelsen. Förfarandet bygger på inlagda ansökningar eller anmodanden från fastighetsägare, kommuner eller andra sakägare. Under processen genomförs undersökningar, uppmätningar, överläggningar mellan de berörda parterna och sakägare samt upprättande av planritningar och förrättningsprotokoll. Slutresultatet redovisas i ett förrättningsbeslut där nya fastighetsgränser eller fastighetsbeteckningar fastställs och registreras i fastighetsregistret. I jord- och fastighetsrelaterade frågor kan förrättningar även innefatta lösningar av gemensamhetsanläggningar eller upplåtelse av nyttjanderätter.

Beslutet i en förrättning kan normalt överklagas till länsrätten enligt gällande förvaltningsrättsliga regler. En förrättning blir normalt bindande när den har registrerats hos Lantmäteriet och därmed vunnit rättskraft för berörda parter. Förrättningar är vanliga inom jordbruk, skogsbruk, bostads- och infrastrukturplanering samt kommunal markexpropriation.