följdskador

Följdskador är långvariga eller permanenta konsekvenser som uppstår efter en akut sjukdom, skada eller medicinsk behandling. De kan vara fysiska, kognitiva eller psykologiska och påverka funktion och livskvalitet. Följdskador kan uppträda omedelbart eller utvecklas veckor till år efter det initiala tillståndet och kan vara permanenta eller tillfälliga med varierande återhämtning.

Vanliga sammanhang är stroke, hjärtinfarkt, trauma eller hjärnskada, kirurgiska ingrepp, allvarliga infektioner såsom sepsis och behov av intensivvård. Exempel på följder är förlamning eller nedsatt rörlighet, minnes- eller uppmärksamhetsstörningar, depression eller ångest, kronisk smärta samt nedsatt organfunktion som njurar eller lungor, och sensoriska nedsättningar som hörsel eller syn.

Orsakerna är ofta samverkande: vävnadsskada, nervskada, inflammationsprocesser, ärrbildning, långvarig immobilisering och generell nedbrytning av funktioner. Riskfaktorer inkluderar hög ålder, svårighetsgraden av det primära tillståndet, lång vårdtid, infektioner, näringsbrist, rökning och andra kroniska sjukdomar.

Diagnostik baseras på klinisk bedömning och kan kompletteras med bild-, funktionella och neuropsykologiska tester. Prognosen varierar; några följdskador förbättras med rehabilitering och stöd, medan andra kräver långvarig vård och livstillpassningar. Tidig behandling ökar ofta återhämtningen.

Behandling fokuserar på rehabilitering (fysio-, arbetsterapi, tal- och språkterapi), smärtbehandling, behandling av underliggande tillstånd samt psykosocialt stöd och hjälpmedel. Förebyggande åtgärder inkluderar snabb behandling av den initiala sjukdomen, god näringsstatus, rökstopp och tidig mobilisering där det är möjligt. Vid vårdrelaterade följdproblem är uppmärksamhet på postintensiv vård-syndrom (PICS) viktigt.