funktionsnedsättres

Funktionsnedsättningar är ett brett begrepp som beskriver långvariga eller varaktiga svårigheter i fysisk- eller psykologiska funktioner som påverkar en persons möjligheter att delta i samhället på samma villkor som andra. Begreppet inkluderar även sensoriska, kognitiva och intellektuella nedsättningar. I modern svenska används främst funktionsnedsättning och relaterade termer snarare än äldre ord som handikapp.

Vanliga grupper är fysiska funktionsnedsättningar (t.ex. nedsatt rörlighet eller balans), psykiska och neuropsykiatriska tillstånd, sensoriska nedsättningar (syn eller hörsel) samt kognitiva eller intellektuella funktionsnedsättningar. Orsakerna kan vara medfödda eller uppkomma under livet till följd av sjukdom, skada eller åldrande. Varje persons behov varierar och miljöns hinder kan förstärka eller minska begränsningarna.

Rättsligt omfattas personer med funktionsnedsättning av skydd mot diskriminering och av stödåtgärder i Sverige. Lagar som Diskrimineringslagen och särskilda stödinsatser enligt LSS och Socialtjänstlagen reglerar tillgång till stöd, boende, utbildning och arbetsliv. Sverige arbetar också utifrån FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och universell utformning i byggnader, transport och digitala tjänster.

Tillgänglighet och anpassningar kan innebära fysisk tillgång (ramper, hissar), kommunikationsstöd (tolkning, textning), hjälpmedel och andra tekniska lösningar samt stöd i vardagen. I skola och arbetsliv fokuserar insatser på inkluderande utbildning, arbetsanpassning och rehabilitering. Samarbete mellan vård, skola, arbetsgivare och samhällsservice är centralt för delaktighet.

Föreställningar om funktionsnedsättningar har förändrats över tid; målet är minskade hinder och ökad delaktighet. Terminologi och språkbruk betonar personcentreradhet och respekt. Det är viktigt att synliggöra tillgänglighet som en samhällsfråga där alla kan delta.