fracturerisiko

Fracturerisiko, eller risk för att drabbas av ett benbrott, är sannolikheten att drabbas av en fraktur under en given tidsperiod, vanligtvis 10 år. Denna risk påverkas av ålder, kön, bentäthet och tidigare frakturer samt livsstilsfaktorer och övriga medicinska tillstånd. I klinisk praxis används ofta kvantitativa riskberäkningar för att avgöra om behandling mot osteoporos bör övervägas.

Det mest använda verktyget i västvärlden är FRAX, som beräknar 10-årig risk för större osteoporotisk fraktur och höftfraktur baserat på kliniska riskfaktorer med eller utan tillägg av bentäthet (DXA) vid höftens femoral neck. Riskfaktorer inkluderar ålder, kön, vikt, längd, tidigare fraktur, förälder med höftfraktur, rökning, alkohol, glukokortikoidbruk, reumatoid artrit, sekundär osteoporos och andra medicinska tillstånd. DXA-mätning av bentäthet ger T-score som används för att diagnostisera osteoporos (T ≤ -2,5).

Faktorer som minskar frakturrisken inkluderar fysisk aktivitet (viktbärande och muskelstärkande övningar), adekvat kalcium- och vitamin D-intag, rökstopp, måttlig alkoholvanor och fallförebyggande åtgärder. Vid hög risk kan läkemedelsbehandling som bisfosfonater, denosumab eller andra osteoporosläkemedel övervägas.

Begränsningar: FRAX-beräkningar är mest tillförlitliga för befolkningar där modellen är kalibrerad och kan undervärdera eller överskatta risk i vissa grupper. De används som beslutstöd, inte som diagnos.

Fracturerisiko är ett viktigt mått i vården av äldre och de som har osteoporos. Genom att identifiera hög risk kan insatser riktas för att minska frakturer.