forfalskning

Forfalskning är en handling som innebär att man avsiktligt tillverkar, förändrar eller använder ett föremål, dokument eller annan form av bevis i syfte att vilseleda mottagaren om dess äkthet. Begreppet används främst inom juridik och omfattar både fysiska föremål, såsom pengar, signaturer och identitetskort, samt immateriella verk, exempelvis digitala filer och programvara. Förfalskning anses i de flesta rättssystem som ett brott eftersom den hotar förtroendet för ekonomiska och juridiska transaktioner samt individers rättigheter.

I Sverige regleras förfalskning av Brottsbalken (BrB) 9 kap. 1–4 §§. Där fastslås att den som med uppsåt gör sig skyldig till förfalskning av exempelvis mynt, sedlar, värdepapper eller andra officiella handlingar kan dömas till fängelse i högst två år. Allvarligare fall, såsom grov förfalskning av dokument som kan påverka myndighetsbeslut eller rättsliga förfaranden, kan leda till längre påföljder. Liknande bestämmelser finns i andra länder, ofta med varierande straffskala beroende på omfattning och skada.

Typiska former av förfalskning omfattar note- och myntkopiering, skapande av falska identitetshandlingar, manipulation av betyg och certifikat samt piratkopiering av upphovsrättsskyddat material. Med digitalisering har ny teknik gjort det möjligt att förfalska elektroniska signaturer, blockchain-transaktioner och biometri, vilket har lett till anpassade lagar och riktlinjer för cybersäkerhet och digital bevisföring.

Förebyggande åtgärder inkluderar säkerhetsdetaljer som vattenstämplar, hologram och unika identifieringskoder på fysiska dokument, samt kryptering, tvåfaktorsautentisering och digitala signaturer för elektroniska handlingar. Myndigheter samarbetar internationellt för att bekämpa förfalskning genom informationsutbyte, gemensamma operationer och utbildning av både allmänhet och företag om risker och skyddsåtgärder.