flödeshinder

Flödeshinder är ett begrepp som används för att beskriva hinder eller motstånd som påverkar flödet av vätska eller gas genom ett system. Begreppet används i flera fält, bland annat medicin, fysik och teknik. Flödeshinder kan vara partiella eller totala, och kan vara statiska eller dynamiska. De uppstår ofta när något begränsar eller förhindrar fri passage genom en kanal, ledning eller vaskulärt system.

Inom medicin avser flödeshinder vanligtvis hinder i kroppens vätskeförlopp. Exempel är stenos i blodkärl, tromber eller embolier som reducerar eller stoppar blodflödet; hinder i urinvägarna som orsakar hydronefros eller infektioner; gallgångshinder; samt flödesproblem i luftvägarna. Symtomen beror på plats och hur mycket flöde som påverkas och kan leda till ischemi, infektion eller organfunktionspåverkan.

Diagnostik av flödeshinder bygger på bilddiagnostik och funktionsmått. Vanliga metoder inkluderar duplexultraljud, datortomografi (CT), magnetresonansavbildning (MRI) samt endoskopiska undersökningar. I kärlsystemet kan även tryckmätningar och flödesanalyser vara relevanta.

Behandling syftar till att återställa flödet och undanröja orsaken. Åtgärder kan vara medicinska, som antitrombotiska läkemedel, eller mekaniska och kirurgiska, såsom angioplastik med stent, blodkärlsreparationer, avlägsnande av tumör eller sten, dränering eller avlastning. Behandlingens val beror på hinderets plats, orsak och patientens övergripande tillstånd.

Inom teknik och rörsystem används termen för hinder som minskar vätskeflödet, till exempel på grund av avlagringar, korrosion eller förändringar i rörgeometrin. Flödeshinder påverkar tryck, hastighet och energibalans i systemet och kräver ofta hydrauliska eller mekaniska åtgärder.