flammedetektorer

Flammedetektorer är sensorer som uppspår lågor i ett område och används för att snabbt varna eller styra automatiska skyddsåtgärder. De fungerar ofta som en del av ett brandsäkerhetssystem och kopplas till brandlarm eller styrsystem som vidtar åtgärder vid en låga.

De vanligaste teknikerna är UV-flammedetektorer som reagerar på ultraviolett strålning från lågor, IR-flammedetektorer som mäter värmestrålning i specifika våglängder (t.ex. runt 3–5 mikrometer eller 4,3 μm CO2-band), och multispektrala detektorer som kombinerar båda våglängderna för att minska falska larm. Bildbaserade system använder kameror och mönsterigenkänning för att identifiera lågor i realtid. Sensorkomponenter kan inkludera fotodioder, fotomultiplikatorer och bolometrar.

Användningsområdena är breda och inkluderar industriella anläggningar som olje- och gasproduktion, kemisk industri, kraftverk, byggnader med hög risk, lager som hanterar brännbara vätskor samt flygplatser och ibland datacenter. De installeras som fasta detektorer i tak eller väggar och placeras i zoner där risken för lågor är störst.

Installation och underhåll kräver rätt placering, damm- och UV-skydd, noggrann kalibrering och regelbunden testning. De kopplas ofta till överordnade brandlarmsystem eller säkerhetssystem. Miljöförhållanden och regionala standarder påverkar valet av teknik och känslighet.

Begränsningar inkluderar falska larm orsakade av solljus, glöd eller damm, och kravet på regelbundet underhåll samt rätt tolkning av sensordata. Framtiden pekar mot ökad användning av bildbaserad och multispektral detektering, bättre algoritmer och integration med övriga brandskyddssystem.