fjärrmätningar

Fjärrmätningar är systematiska insamlingar av information om jordytan eller föremål från avstånd, vanligtvis med sensorer som är placerade på flygplan, satelliter eller andra plattformar. Sensorerna mäter elektromagnetisk strålning i olika våglängder och kan producera bilder eller signaldata som används för att studera och övervaka stora områden över tid.

Fjärrmätningar omfattar både passiva och aktiva sensorer. Passiva sensorer mäter reflekterat solljus eller den strålning som objekten själva avger, till exempel visuella, nära infraröda och termiska bilder. Aktiva sensorer sänder ut egen strålning och mäter hur mycket av den som reflekteras tillbaka, exempelvis radar (SAR) och LiDAR.

Plattformar inkluderar optiska och termiska satelliter (t.ex. Landsat, Sentinel-2, SPOT, MODIS), radar-satelliter (t.ex. Sentinel-1), flygburna system och drönare (UAV). Data kan föreligga som rasterbilder, LiDAR-punktmoln eller tidsserier över ett område.

Bearbetning av fjärrmätningar innefattar radiometrisk och geometrisk kalibrering, atmosfärisk korrigering och georeferering till geografiska referenssystem. Avslutande produkter kan vara kartor över markanvändning, vegetationsindex såsom NDVI, höjdmodeller från LiDAR och tidsserier som visar förändringar över tid.

Användningsområden inkluderar kartläggning av markanvändning, skogsövervakning, jord- och vattenförvaltning, stadsplanering, jordbruk och katastrof- samt miljöövervakning. Fördelar är bred täckning och repeterbarhet, medan begränsningar inkluderar moln och väderförhållanden för optiska sensorer, varierande upplösning, kostnader och behov av fältvalidering. Framtida utveckling fokuserar ofta på datafusion och maskininlärning för förbättrad tolkning och automatiserad analys.