fingerfunktioner

Fingerfunktioner avser de roller fingrarna har i handens rörelser och känsel. Fingrarna gör det möjligt att greppa och manipulera föremål, samt att kommunicera genom beröring och olika fingerfärdigheter. Funktionerna är grundläggande för vardagliga aktiviteter, yrkeslivet och fritid; de varierar mellan individer men kräver samordning mellan muskler, senor och nervsystem.

Anatomi och biomekanik. Varje finger består av tre falanger (proximal, mellan, distal) medan tummen har två. Dessa ben är kopplade genom MCP-leden i basen och PIP- och DIP-lederna i fingerna, medan tummens CMC-led möjliggör opposition. Rörelse förankras i extensor- och flexorsenor samt i handens intriniska muskler, vilket gör det möjligt att böja, sträcka, föra fingrarna mot varandra och kontrollera kraft.

Funktioner. Fingrarna ger två huvudtyper av grepp: kraftgrepp där hela handen håller ett föremål, och precisionsgrepp där tummen arbetar tillsammans med ett finger för finmotorik och noggrann manipulation. De används i skrivning, tangentbordsanvändning, musik, hantverk och vardagliga uppgifter som att knäppa knappar eller låsa upp en telefon. Oppositionsrörelsen hos tummen är central för fingerfärdighetens samordning.

Känsel och hälsa. Fingrarnas hud är rik på känselreceptorer som ger beröring och positionsåterkoppling. Fingeravtryck består av mönster i huden och bidrar till greppsäkerhet. Viktiga mekanoreceptorer är Merkel-celler, Meissner-kroppar, Pacini-kroppar och Ruffini-endningar. Kliniska tillstånd inkluderar skador på nerver, senor eller leder som påverkar rörlighet och känsel, till exempel median- eller ulnaris nervpåverkan.