Fingeravtryck

Fingeravtryck är mönster av upphöjda och inbuktade hudlinjer som finns på fingertopparna. Dessa mönster bildas under fosterstadiet och varar i stort sett livet igenom, även om ärr eller skador kan förändra hur de ser ut på ett lokalt område. Eftersom fingeravtryck är unika för varje individ och relativt permanenta används de i säkerhets- och rättsmedicinska sammanhang för att identifiera personer och koppla dem till föremål eller platser.

De vanligaste mönstren i fingeravtryck klassificeras ofta som löpande (loop), spiralformade (whorl) och bågmönster (arch). Ett fingeravtryck kan innehålla kärna och delta samt andra detaljer som gör varje avtryck unikt. Mönstren kan variera mellan fingrarna och mellan personer men följer generella tendenser i befolkningen.

Varje person har ett unikt fingeravtryck; även de två händerna hos samma person visar olika mönster. Detaljerna i mönstren uppkommer genom en kombination av genetiska faktorer och utvecklingsprocesser i livmodern. Fingeravtryck förändras sällan över tid, men skador, ärr eller kirurgiska ingrepp kan påverka vissa delar av mönstret.

Användning inom brottsutredningar och rättsmedicin: Latenta fingeravtryck lämnar ofta inga synliga spår och kräver specialtekniker för framkallning. Vanliga metoder är damning med pulver, kemiska utvecklingsmetoder (t.ex. ninhydrin) och cyanoakrylatfuming. Digitala system, såsom AFIS (Automated Fingerprint Identification System), används för att jämföra avtryck med lagrade databaser.

Rättsligt används fingeravtryck som starkt bevis i brottsutredningar och domstolar i många länder, men det finns felrisker och krav på noggrann tolkning och dokumentation. Behandling av fingeravtrycksdata regleras av integritetslagstiftning och användning av biometriska uppgifter kontrolleras av tillsyn och policyer.