Meissnerkroppar

Meissnerkroppar, eller Meissnerska kroppar, är mekanoreceptorer i den glatta, hårfria huden, särskilt i fingertopparna. De ligger i dermala papillerna strax under epidermis och består av en kapsel av bindväv som omger ett centralt nervändslut, ofta med flera lamellartade skikt bildade av Schwann-celler.

Receptorerna är snabbt anpassade (RA) och svarar vid lätt beröring och förändringar i hudens form. De är särskilt känsliga för små deformeringar av ytan och för lågfrekvent vibration, typiskt upp till cirka 40 Hz. Aktiviteten hos Meissnerkropparna bidrar till fin beröringskänsla, texturuppfattning och kontroll av grepp hos saker som kännas vid fingertopparna.

Distributionen är högst i fingertopparnas glatta hud, där de stödjer hög precisionssensitivitet. De förekommer också i andra glatta hudområden men i mycket lägre densitet, och är i stort sett obefintliga i hårbeklädda hudområden.

Historia och namn: Meissnerkroppar uppkallas efter den tyske anatomisten Georg Meissner, som beskrev dem på 1850-talet. I jämförelse med andra hudreceptorer skiljer de sig från Pacinian- och Merkeländar och Ruffini-kåsor genom snabb adaptation respektive långsam adaptation och olika stimulitopiker.

Sammanfattningsvis är Meissnerkroppar viktiga för att uppfatta lätt beröring och texturförändringar, särskilt i fingertopparnas skärpt taft, vilket underlättar finmotorik och gripförmåga.