endokrinen

Endokrina systemet består av ett nätverk av körtlar och celler som producerar hormoner, kemiska budbärare som transporteras via blodet till målorgan. Hormonerna reglerar kroppens metabolism, tillväxt och utveckling, reproduktion samt upprätthållandet av inre homeostas. Verkan sker ofta långsamt och påverkar flera vävnader samtidigt, vilket gör endokrina systemet centralt för långsiktig kroppslig reglering.

Det centrala reguleringssystemet är hypotalamus och hypofysen. Hypotalamus frisätter releasing-hormoner som påverkar hypofysens främre lob, och hypofysen frisätter hormoner som verkar på andra endokrina organ. De viktigaste endokrina organen inkluderar sköldkörteln (tyreoidea), bisköldkörtlarna (paratyreoiderna), binjurarna, bukspottkörteln, könskörtlarna (äggstockar hos kvinnor och testiklar hos män), samt tallkottkörteln och tymus. Andra vävnader utsöndrar också hormoner, till exempel levern och mag-tarmkanalen, vilket gör att endokrin kommunikation är bred och integretad i kroppens fysiologi.

Hormonsignaler verkar via receptorer på målcellernas yta eller inne i cellen och initierar signalvägar som ändrar cellens funktion. Svar regleras ofta genom negativa återkopplingsmekanismer som justerar frisättning och hormonproduktion. Vanliga kliniska kopplingar inkluderar hypo- och hyperfunktion i olika körtlar, till exempel hypo- eller hypertyreoidism, diabetes mellitus och olika binjure- eller könshormonuttryck. Diagnostik innefattar blodprover och bilddiagnostik, medan behandling ofta består av hormonella ersättningar, läkemedelsreglering eller kirurgisk intervention beroende på störningens natur.