paratyreoiderna

Paratyreoiderna, eller paratyroidea körtlar, är fyra små körtlar som vanligtvis ligger på sköldkörtelns bakre yta. Antalet och placeringen varierar ofta, och ibland finns extra paratyreoider eller ectopisk vävnad längre ned i halsen eller i mediastinum. Storleken är vanligen några millimeter, vilket gör att de ofta är svåra att upptäcka vid en vanlig sköldkörtelundersökning.

Deras huvudsakliga funktion är produktion av paratyroideahormon (PTH), vilket är en nyckelreglerare av kalcium- och fosfathomeostas. PTH höjer kalciumnivån i blodet genom att öka benresorptionen, öka njurarnas calciumreabsorption och stimulera bildningen av aktiverat vitamin D i njurarna, vilket ökar tarmens calciumabsorption. PTH ökar också utsöndringen av fosfat i njurarna, och kalciumnivån regleras via negativ återkoppling.

Utveckling och anatomi: paratyreoiderna bildas ur de faryngeala fickorna under embryonalutvecklingen. De inferiora körtlarna migrerar ofta tillsammans med thymus och kan hamna lågt eller i mediastinum, vilket förklarar förekomsten av ectopiska körtlar. Blodförsörjningen kommer vanligen från nedre sköldkörtelartärer (inferior thyroid arteries). Histologiskt består körtlarna av chief cells som producerar PTH och, i mindre mängd, oxyfila celler.

Funktionella störningar: Primär hyperparatyroidism orsakas oftast av adenom eller hyperplasi och leder till hyperkalcemi. Sekundär hyperparatyroidism uppstår vid kronisk njursjukdom eller vitamin D-brist och kännetecknas av förhöjt PTH. Tertiär hyperparatyroidism kan utvecklas efter långvarig sekundär hyperparatyroidism. Hypoparatyroidism kan uppkomma efter kirurgi mot sköldkörteln eller halsens neck surgery, vilket ger hypokalcemi. Behandling inkluderar kirurgisk avlägsnande av påverkade körtlar vid hyperparatyroidism och medicinsk hantering av kalcium- och fosfatbalansen vid hypoparatyroidism.