målorgan

Målorgan, eller target organ, är inom medicin och toxikologi det organ eller den vävnad där en substans avses verka primärt eller där sjukdomens huvudsakliga effekter uppträder. Begreppet används för att beskriva vilka organ som är mest utsatta för läkemedels verkan, toxicitet eller patologi och hur distribution, metabolism och receptortillgång avgör vilka organ som blir mål.

Faktorer som påverkar vilka målorgan som drabbas inkluderar blodflöde, fysiologiska barriärer (såsom blod–hjärnbarriären), enzymprofil och genetiska variationer som påverkar metabolism och receptorantal. Organ med hög genomströmning och betydande vistelse av ämnet är särskilt utsatta i vissa fall. Den kliniska betydelsen av ett målorgan är ofta kopplad till vilka effekter som är mest relevanta för patientens säkerhet och välbefinnande.

Exempel på vanliga målorgan: levern är ett centralt mål för läkemedelsmetabolismen och hepatotoxiska effekter kan uppträda vid överdosering eller känslighet. Hjärta är ett viktigt målorgan vid kardotoxiska ämnen och i läkemedel som påverkar hjärtats funktion. CNS är målorgan för många psykoaktiva läkemedel och anestetika, medan njurarna ofta påverkas av tofiska ämnen som utsöndras i urin. Lungor och hud kan också vara målorgan beroende på exponering och ämnets egenskaper.

Bedömning och användning: målorgan övervakas kliniskt med laboratorieprover (t.ex. levervärden, kreatinin), hjärtmarkörer och bilddiagnostik samt funktionstester. Begreppet är centralt i läkemedelsriskbedömning, dosering och toxikologi, där förståelsen av målorgan hjälper till att förutsäga effekt och risker.