driftfrekvens

Driftfrekvens är inom elektroniska system och mätteknik termen för den långsamt föränderliga avvikelsen mellan ett systems nuvarande frekvens och dess nominella värde. Begreppet används särskilt för oscillatorer, klockor, kommunikationsutrustning och sensorer där frekvensstabilitet över tid är viktig.

Orsakerna till driftfrekvensen är ofta yttre och åldrande: temperaturförändringar, spänningsvariationer, magnetiska fält, mekanisk påfrestning samt åldrande i kristall, komponenter eller referenssystem. Drift uppträder vanligtvis som en långsam trend eller linjär/icke-linjär förändring över timmar till månader. Den mäts ofta som en driftfrekvensändring per tidsenhet eller per temperaturförändring, till exempel Δf/Δt eller f0s temperaturkoefficient i ppm/°C och åldersrelaterad drift i ppm/år.

Mätningar av driftfrekvens skiljer ofta mellan långsiktig trend och kortvarig jitter eller störningar. Vid frekvensstabilitet används ofta begrepp som Allan deviation för att beskriva hur fallet i frekvensstabilitet varierar över olika tidsintervall. Driftfrekvens skiljer sig från snabbare jitter genom att den huvudsakligen beskriver systemets långsiktiga tendenser.

Mått och åtgärder för att minska driftfrekvensen inkluderar temperaturstabilisering (till exempel OCXO eller TCXO), noggrann termisk design, spänningsreglering, mekanisk isolation och regelbunden kalibrering. I kritiska tillämpningar som tidsnavigering, kommunikation och precisionsmätning används ofta referenssystem med lågt driftfrekvensfel och redundans för att upprätthålla noggrannhet över tid.

Driftfrekvens är därmed en central parameter i design och val av klockor, oscillatorer och sensorreferenser, med konsekvenser för precision och tillförlitlighet i tekniska system.