djuphavstrender

Djuphavstrender är havsströmmar som rör sig i djupare vatten, vanligtvis nedanför cirka 200–1000 meter. De uppstår främst till följd av skillnader i vattnets densitet som orsakas av temperatur och salinitet (termohalin cirkulation) och formas också av topografin på havsbotten samt av långsam vertikal blandning. Till skillnad från ytvinddrivna strömmar dominerar djuphavstrender i bathypelagiska och abyssopelagiska zoner och bidrar till långsiktig fördelning av värme, organiskt kol och näringsämnen.

En kärndel i djuphavstrender är den globala omblandningens cirkulation, ofta kallad havets termohalina transportband. Täta vattenmassor bildas i polarregioner (Antarktiska bottenvatten, AABW; Nordatlantiska bottenvatten, NADW) och sjunker ned för att spridas över oceanbasinerna. Andra djuphavsvattenmassor inkluderar Pacific Deep Water och Indian Ocean Deep Water, med regionala variationer såsom Medelhavets utflödesvatten som når djupa bassänger. Strömmarna är sammanlänkade och upprätthåller cirkulationen över långa tider.

Betydelse och mätning: Djuphavstrender påverkar klimatet genom att flytta värme och lagra kol i djupet, och de levererar näring till djup- och mellanliggande vatten. De styr även sedimentation längs kontinentalkanter via nedströms turbidity flows. Observationer bygger på djupa CTD-mätningar, bojar och Argo-floats för djupprofilering, samt modeller och historiska data. Satellitdata ger indirekta tecken men avbildar inte de djupa flödena direkt.

Begreppet djuphavstrender används i svensk oceanografi för att beteckna dessa djuphavsströmmar, i kontrast till kustnära eller ytvärden. Förståelsen är viktig för klimatforskning och marine geologi, men mätning och modellering utmanas av havets avstånd och variabilitet.