blodgasanalyse

Blodgasanalyse är en laboratorietest som används för att bedöma syrabasstatus och gaser i blodet. Den vanligaste varianten är arteriell blodgasanalys (ABG), men venös blodgas (VBG) används också i vissa sammanhang. Analysen ger information om hur kroppen reglerar syra och bas samt hur effektivt syre transporteras och koldioxid elimineras.

De centrala parametrarna är pH, partialtryck av syre (PaO2), partialtryck av koldioxid (PaCO2) och bikarbonat (HCO3-). pH anger blodets surhetsgrad, PaCO2 speglar andningsfunktion och respiratorisk komponent, medan HCO3- visar den metaboliska komponenten. Base excess (BE) används som ett komplement för att beskriva deviatoner i basnivån. I klinisk praxis bedöms även laktat och anjongap vid misstanke om vätskebrist eller vävnadshypoxi.

Indikationer för blodgasanalyser inkluderar akuta andningssvårigheter, misstänkt respiratorisk eller metabolisk störning, övervakning av patienter i intensivvård eller under anestesi, samt utvärdering vid sepsis, chock eller lungsjukdomar. Samtidigt behövs kompletterande klinisk information för korrekt tolkning.

Provtagning och preanalytik ingår ofta i processen. Arteriell blodgas tas vanligen från radialartären och kräver antiseptisk aseptik samt korrekt försvarad hantering av provröret indränkt i heparin. Provet bör analyseras snabbt, ofta på 15–30 minuter, och förvaras på is vid längre väntetider. Felaktig provtagning eller fördröjd analys kan ge felaktiga resultat.

Tolkning av blodgasanalyser följer vanligen en ordnad process: först bedöms pH för att avgöra om det är en sur eller alkalotisk störning; därefter bedöms PaCO2 och HCO3- för att identifiera primära respiratoriska respektive metabola störningar; kompensation bedöms för att avgöra om kroppen försöker korrigera störningen. Vid metabolisk acidos övervägs anjongap och laktat för att utvärdera samtidig okonjugerad överproduktion eller förlust av baser. Det är viktigt att överväga möjliga samtidig blandningar av störningar.