andningsfunktion

Andningsfunktion är kroppens förmåga att ventilera luft till och från lungorna och utbyta syre mot koldioxid i blodet. Den omfattar ventilationen (luftflöde in och ut), gasutbytet i alveolerna samt transport och användning av syre i vävnader. Andningsfunktionen påverkas av lungor, luftvägar, andningsmuskulatur och nervös reglering.

Andningsstegen styrs av andningscentrum i hjärnstammen, kemoreceptorer som reagerar på pH och pCO2 samt sensoriska signaler från lungor och kropp. Andningsmusklerna vidgar bröstkorgen under inspiration, främst diafragma och intercostala muskler; expiration är vanligtvis passiv vid vila. Huvudfunktionerna är att leverera syre till och med vävnaderna och att avlägsna koldioxid som avfallsprodukt.

Bedömning av andningsfunktionen görs med spirometri (mätning av FEV1 och FVC samt deras förhållande), samt lungvolymer som TLC och RV. Diffusionskapacitet för kolmonoxid (DLCO) utvärderar gasutbytet över alveolerna. Arteriellt blodgasprov och undersökningar som 6-minuters gångtest används också i klinisk bedömning för att bedöma syrgasförsörjning och funktion vid ansträngning.

Normalvärden varierar med ålder, kön, längd och etnicitet, vilket gör tolkningen av tester individualiserad och jämförande mot normala referencevärden. Vanliga tillstånd som påverkar andningsfunktionen inkluderar astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), interstitiell lungsjukdom, pneumonier, pneumothorax och pulmonell emboli; neuromuskulära sjukdomar kan också påverka andningen. Behandling fokuserar på underliggande orsak, rökstopp, andningsträning och relevanta läkemedel, samt mekanisk ventilation vid behov.