binärviktade

Binärviktade (binärviktade DAC:er) är en arkitektur för digital-till-analog omvandling där varje bit i den digitala ingången tilldelas en vikt som följer en potens av två. I en typisk konstruktion används ett motståndsnätverk där motstånden har värden som R, R/2, R/4 och så vidare. Varje bit styrs av en brytare som kopplar referensspänningen till nätverket eller låter den vara avkopplad, så att den sammanlagda strömmen genom nätverket ger en analog utsignal vars storlek beror på den binära representationen.

Nätverket kopplas ofta till en operativ förstärkare i en inverterande summator, så att den analoga utsignalen är en skalfunktion av den digitala koden. Vid rätt konfiguration är Vout proportional med den binära siffran i en viss normalisering, vilket gör en snabb och enkel omvandling möjlig men kräver noggrann matchning av motstånden för att upprätthålla linjäriteten.

Fördelar med binärviktade DAC:er inkluderar enkel konstruktion och potential för snabb respons samt låg komponentmängd vid få bitar. Nackdelar är att precisionen blir utsatt för motståndsmissmatchning, temperaturdrift och spänningsreferensens stabilitet, vilket begränsar noggrannheten och skalbarheten när antalet bitar ökar. Vid högre upplösning används ofta alternativa arkitekturer som R-2R-ladder för att minska krav på exakt matchade motstånd och samtidigt behålla enkelheten i konstruktionen.

Användningar typiska för binärviktade DAC:er finns i instrumentering, snabb signalbehandling och inbyggda system där en enkel och snabb omvandling är viktig. Se även digital-till-analogen omvandlare, R-2R-ladder och övriga DAC-arkitekturer.