beslutssättkonsensus

Beslutssättkonsensus är en beslutsmetod där målet är att uppnå bred acceptans bland de berörda parterna innan beslut fattas. Den betonar inkluderande delaktighet, öppen dialog och respekt för olika intressen. Beslutet anses giltigt när det kan godkännas av alla berörda eller av en överenskommen majoritet utan att någon stark invändning kvarstår.

Processen kännetecknas av tydliga regler för hur samtalet leds, ofta med en facilitator. Vanliga steg är att definiera problemet, kartlägga intressen hos parterna, föreslå alternativ och identifiera invändningar. Förslaget justeras sedan tills de flesta eller alla kan stödja det, eller tills invändningarna är hanterbara.

Användningsområden finns inom kooperativ, ideella organisationer, bostads- och samhällsgrupper samt i vissa arbetslag som vill undvika dominerande majoritetsbeslut. Metoden har historiska rötter i religiösa och demokratiska traditioner, där Quaker-traditionen och senare sociokrati har bidragit till utvecklingen av konsensusbaserade beslutsprocesser.

Fördelar med beslutssättkonsensus inkluderar ökat ägande och legitimitet för beslutet, förbättrat samarbete och långsiktigt engagemang. Nackdelar innefattar tidsåtgång, risk för dödläge om parterna inte kan enas, risk för ytlig konsensus där invändningar försummas, samt att processen kan vara mindre lämplig i situationer som kräver snabba beslut.

Se även: konsensus, sociokrati, deltagande beslutsfattande.