konsensusbaserade

Konsensusbaserade beskriver beslut och processer som bygger på bred delaktighet och strävan efter samstämmighet bland berörda parter. Målet är att nå ett beslut som så få som möjligt har invändningar mot, eller som hela gruppen kan acceptera. I praktiken sker beslut ofta utan ren majoritetsomröstning; processen fokuserar på att alla har lika talan, diskussionen är öppen och en facilitator leder arbetet. Reglerna för när ett beslut anses nå konsensus varierar mellan sammanhang, men vanligtvis krävs att invändningarna hanteras eller att ingen stark invändning kvarstår inom en överenskommen tidsram.

Konsensusbaserade processer används inom många områden, inklusive ideella organisationer, kooperativ, bostadsrättsföreningar, forsknings- och utvecklingsprojekt, open-source-communityn och vissa offentliga sammanhang där bred medverkan betonas. Metoderna bygger ofta på cykler av förslag, kartläggning av invändningar, arbete med lösningar och tydlig dokumentation. Rollfördelning och facilitering är centrala för att processen ska fungera över tid.

Fördelar inkluderar ökad legitimitet och engagemang samt bättre anpassning av besluten till faktiska behov. Nackdelar är att processen kan vara tidskrävande, risk för deadlock och att starka röster kan dominera utan god facilitering. Konsensusbaserade metoder kräver ofta utbildning i konfliktlösning och tydliga regler för hur beslut fattas. Relaterade begrepp är konsensus, konsensusbeslutsfattande, sociokrati och holakrati.