beroendetillstånd

Beroendetillstånd är ett kliniskt tillstånd som kännetecknas av ett långvarigt mönster av beroendeframkallande beteende eller substansbruk med oförmåga att kontrollera användningen, ökad tolerans eller abstinenssymptom, starkt begär och fortsatta negativa konsekvenser i vardag, arbete och sociala relationer. Tillståndet kan gälla substanser som alkohol, narkotika eller läkemedel, men även beteendemässiga beroenden som spelmissbruk. Klassifikationssystem beskriver ofta beroende som en form av substansbrukssjukdom.

Orsakerna är komplexa och samspelar biologiska faktorer (genetisk predisposition och förändringar i belöningssystemet) med psykologiska faktorer (stress, trauma, samsjuklighet) och sociala miljöfaktorer (familj, tillgång till substanser, socioekonomisk situation).

Diagnostik baseras på klinisk bedömning och diagnostiska kriterier enligt ICD-11 eller DSM-5. Screeningverktyg som AUDIT eller DUDIT används för att identifiera riskbruk. Utvärderingen fokuserar på mönster av användning, funktionsnedsättning, tolerans och abstinens samt medicinska komplikationer.

Behandling kräver ofta en långsiktig, tvärvetenskaplig strategi. Medicinsk behandling kan stödja abstinenshantering och specifik substansbehandling. Psykosociala insatser som motivationsarbete, kognitiv beteendeterapi, familjeterapi och rehabiliteringsprogram är centrala. Skademinimering och stöd i vardagen ingår ofta i vården.

Prognosen varierar och beroendetillstånd ses ofta som en kronisk sjukdom med risk för återfall. Tidig vårdkontakt och kontinuerligt stöd förbättrar utfallet. Stigma och bristande tillgång till vård kan hindra behandling, varför tillgängliga, personcentrerade insatser är viktiga.