substansbruk

Substansbruk avser användning av psykoaktiva ämnen, inklusive alkohol, nikotin, illegala droger och receptbelagda läkemedel som används utanför medicinska instruktioner. Det sträcker sig från experimentell användning till regelbunden, riskfylld användning och tillstånd som ofta kallas missbruk eller beroende. Begreppet används inom folkhälsa, socialt arbete och klinisk vård i Norden.

Hälsokonsekvenserna varierar beroende på ämne och mönster. Akuta risker inkluderar överdosering, olyckor och skador, medan kronisk användning kan ge organsjukdomar, psykiska problem och påverka social funktion. Problematiskt bruk och substansbrukssjukdom kännetecknas av svårigheter att kontrollera intaget, starka begär, tolerans och abstinens, samt fortsatt användning trots negativa konsekvenser.

Riskfaktorer och skyddsfaktorer inkluderar ålder, kön, socioekonomisk status, trauman, psykisk ohälsa, påverkan från närstående och tillgång till substanser. Stödjande miljöer, trygga bostadsförhållanden och utbildningsmöjligheter fungerar som skydd.

Förebyggande och behandling omfattar en vårdkedja från screening i primärvården till skademinskning och evidensbaserad behandling. Viktiga insatser är korta interventioner, beroende- och skademinimeringsprogram samt läkemedelsstöd i behandling av opioideberoende. För alkohol- och andra substansproblem används psykosociala behandlingar som kognitiv beteendeterapi och motiverande samtal.

Policy och forskning övervakar förekomsten, arbetar mot stigmatisering, säkerställer tillgång till vård och utvärderar program. Nationell övervakning, datainsamling och informationskampanjer stödjer en samlad hälso- och social omsorg som respekterar individens rättigheter och kulturella sammanhang.