befolkningsnedgång

Befolkningsnedgång är ett demografiskt begrepp som beskriver att antalet invånare i ett område minskar över tid. Begreppet används för både länder och regioner och uppstår oftast när den naturliga befolkningsökningen (födda minus döda) och/eller nettomigrationen (inflyttning minus utflyttning) är negativ. Nedgången kan vara tillfällig eller långvarig och märks ofta först i glesbygder eller bland äldre befolkningar.

Orsakerna varierar mellan regioner men gemensamt är vanligtvis låga födelsetal och en åldrande befolkning samt emigration av yngre människor. Av ekonomiska faktorer, bostadsmarknadsförhållanden, urbanisering och migrationspolitik följer ofta regionala skillnader i befolkningsutvecklingen. Långsiktiga förändringar i arbetsmarknad och utbildning påverkar beslut om boende och familjeplanering.

Konsekvenserna av befolkningsnedgång inkluderar ett tryck på pensioner, vård och äldreomsorg samt arbetskraftsbrist i vissa sektorer. I glesbygder kan skolor, kollektivtrafik och kommersiell service försvagas, vilket i sin tur kan förstärka behovet av åtgärder. På nationell nivå kan befolkningsnedgång påverka tillväxtpotential, skattegrund och regionala klyftor.

Motåtgärder inkluderar pro-natalist policys som familjestöd och barnomsorg, arbetsmarknads- och migrationspolitik för ökad arbetskraftsintegration samt regional utveckling som syftar till attraktiva bostadsområden och infrastruktur.