bedömningsformernas

Bedömningsformernas betydelse i utbildning ligger i hur kunskaper, färdigheter och kompetenser samlas in, bedöms och kommuniceras. Syftet är att följa upp lärande, ge återkoppling och som underlag för betyg. Formerna utgår från mål och kriterier i läroplanen och kan användas i kombination för olika ämnen och årskurser.

Vanliga bedömningsformer inkluderar summativ bedömning, som sammanfattar lärande i slutet av en period; formativ bedömning, som under perioden ger återkoppling och stöd till vidare utveckling; och diagnostisk bedömning, som används inför eller i början av en ny period för att kartlägga tidigare kunskaper. Dessutom används kontinuerlig bedömning genom observation, portföljarbete, projekt, prov, uppsatser, muntliga redovisningar och praktiska uppgifter. Självbedömning och kamratbedömning används ofta som komplement för att öka elevens reflektion och delaktighet.

Riktlinjer och principer för bedömningsformerna betonar rättssäkerhet, transparens och anpassning till målen. Bedömningen bör baseras på tydliga bedömningskriterier eller rubriker, vara konsekvent mellan uppgifter och ge tydlig återkoppling som eleverna kan använda för vidare lärande. I Sverige används ofta en kombination av prov, inlämningsuppgifter, praktiska uppgifter och portföljer, och nationella prov kan ingå i vissa årskurser. Bedömningsformernas syfte är därmed att stödja lärande samtidigt som rätt och likvärdighet säkerställs.