arbetsmarknadsekonomi

Arbetsmarknadsekonomi är den del av ekonomin som studerar hur arbete som en produktionsfaktor köps och säljs på arbetsmarknaden, hur löner bildas och hur sysselsättning samt arbetslöshet uppstår. Forskningen analyserar hur arbetskraftens utbud och efterfrågan påverkas av utbildning, kompetens, teknologi och arbetskraftsinvandring samt av institutioner som fackföreningar, kollektivavtal, arbetslöshetsförsäkring och olika arbetsmarknadspolitiska program.

De centrala begreppen är lönebildning, efterfrågan och utbud av arbetskraft, och arbetslöshetens olika former – friktionell, strukturell och konjunkturell. Institutioner och politik påverkar utfallet genom t.ex. facklig organisationsgrad, minimilönens nivå, och aktiva respektive passiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder som utbildning, arbetsförmedling och stöd till jobbsökande.

Teoretiska ramverk inkluderar neoklassisk arbetsmarknadsteori, monopsoni i arbetsmarknaden, samt sök- och matchningsteorier som förklarar hur nya jobb och arbetssökande binds samman. Effektivitetshöjande löner och andra antaganden om arbetsgivares och arbetstagares beteende förekommer också i olika modeller.

Policyaspekter: välfärdsstatens och arbetsmarknadens inbyggda skyddsnät, samt hur åtgärder påverkar sysselsättning och arbetskraftens rörlighet. Viktiga mått är arbetslöshet och arbetskraftsdeltagande, samt relaterade mått som Okuns lag som kopplar arbetslöshet till ekonomisk tillväxt.

Globalt varierar arbetsmarknadens egenskaper mellan länder beroende på institutionell ram, utbildningssystem och program. Framtida utmaningar inkluderar automatisering, globalisering, gigarbete och förändrade arbetsvillkor samt behovet av vidareutbildning och flexibla resurser.