arbetsgivaruppgörelser

Arbetsgivaruppgörelser är avtal som förs mellan arbetsgivare eller arbetsgivarförbund och fackliga organisationer eller arbetskraftsrepresentanter, som reglerar villkoren för anställda inom ett visst område. I Sverige är sådana uppgörelser en central del av kollektivavtalssystemet och kan gälla en hel bransch, ett företag eller en specifik arbetsplats.

Innehåll och omfattning kan variera, men vanliga frågor som hanteras är löner och lönestrukturer, arbetstider, övertidsersättning, semester och andra ledigheter, samt försäkringar och pensionsavsättningar. I vissa fall omfattar uppgörelsen även regler om uppsägningar, omplaceringsskyldigheter, bemannings- och upphandlingsvillkor samt utbildningsinsatser. Arbetsgivaruppgörelser får oftast stöd i lagstiftningen och får inte försämra de rättigheter som följer av lagstiftning eller enskilda anställningar, men kan ge bättre villkor än vad lagen kräver.

När uppgörelsen träffas sker det vanligtvis genom förhandlingar mellan parterna, ofta i flera omgångar och ibland med medling eller stöd av branschnivåer. När ett avtal är undertecknat binds parterna som regel inom ramen för det avtal som tecknats och tillämpas av de arbetsgivare och arbetstagare som omfattas av det.

Arbetsgivaruppgörelser bidrar till arbetsmarknadens förutsägbarhet och industrial peace genom att reglera villkoren utan att behöva gå till allmänna rättsprocesser. Kritik kan riktas mot att sådana uppgörelser ibland upplevs som svåra att förändra eller som icke-åtkomliga för icke-fackligt anslutna arbetstagare.