arbetsförhållning

Arbetsförhållande innebär relationen mellan en arbetstagare och en arbetsgivare, där arbete utförs mot lön i utbyte mot vissa skyldigheter och rättigheter. Grunden utgörs av ett anställningsavtal som beskriver arbetsuppgift, anställningsform, arbetstid och lön. Arbetsförhållandet regleras av svensk arbetsrätt och kan påverkas av lagar, kollektivavtal och interna policys.

Formerna av anställning varierar. En tillsvidareanställning gäller tills vidare, medan tidsbegränsad anställning har ett begränsat slutdatum. Provanställning används ibland som inledande period. Avtalet kan vara heltids- eller deltidssysselsättning, och tillämpningen kan påverkas av kollektivavtal.

Arbetstagaren har rätt till lön i tid, semester, arbetstider enligt lag, arbetsmiljö och likabehandling. Arbetsgivaren har skyldighet att betala lön, tillhandahålla en säker arbetsmiljö och följa arbetsrättsliga regler, diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen. Båda parter förväntas följa lojalitets- och sekretessbestämmelser där det är tillämpligt.

Kollektivavtal mellan fackföreningar och arbetsgivare kan reglera löner, arbetsvillkor och försäkringar utöver vad lagen kräver. Även individuella avtal och företagskulturer påverkar arbetsförhållandet. Facklig insyn och rätt att vara delaktig i beslutsprocesser kan förekomma.

Uppsägning kräver ofta uppsägningstid och sakliga skäl enligt LAS eller andra regler. Mindre akuta uppsägningar kan följas av arbetsbrist eller personliga skäl. Även vid anställningens upphörande har arbetstagaren rätt till slutlön och eventuellt stöd enligt kollektivavtal.

Tvister rörande arbetsförhållanden kan tas upp i domstol eller av Arbetsdomstolen, med tillsyn av Arbetsmiljöverket i frågor om arbetsmiljö. Socialförsäkring och arbetslöshetsförsäkring kopplas ofta till arbetsförhållandet genom lagstiftningen.