applikationslogik

Applikationslogik är den del av mjukvarans arkitektur som ansvarar för att genomföra affärsprocesser och use cases. Den ligger mellan presentationslagret (användargränssnittet) och domänmodellen samt lagringslagret, och implementerar applikationsspecifika arbetsflöden och regler som krävs för att uppfylla ett användarfall. I många system kallas den även tjänstelagret eller applikationslagret.

Ansvar och uppgifter inkluderar orkestrering av arbetsflöden, validering av indata, transaktionshantering, behörighetskontroll, felhantering och loggning, samt kommunikation med externa tjänster (betalningar, leverans, meddelandetjänster). Den koordinerar domänobjekt och tjänster i domänlagret för att genomföra ett affärsfall.

Relationen till domänlogik är central: domänlogiken innehåller kärnbussinessregler och beteenden som verkligen speglar verksamheten. Applikationslogiken använder domänlogiken för att genomföra arbetsflöden och lämnar domänen ansvar för invarianta regler där det passar bäst. På så sätt separeras användargränssnittets styrning och dataåtkomst från kärnverksamheten, medan applikationslogiken tillhandahåller koordinering och gränsytor.

Exempelvis ett beställningsfall i e-handel kan illustrera hur applikationslogiken validerar kundens identitet, initierar en order, kontrollerar lager via domänmodeller, samordnar betalningsprocessen och hanterar fel eller återställningar vid behov.

Design och arkitektur betonar en tydlig skiktning: en smal applikationslogik som orkestrerar och koordinerar utan att bära alla affärsregler, vilket främjar testbarhet och återanvändbarhet.