antikorrosionsmedel

Antikorrosionsmedel är kemiska ämnen eller blandningar som tillförs en miljö eller ett system för att minska eller förhindra korrosion av metall. De används i många industrier, bland annat i kyl- och vattenkretslopp, olje- och gasindustrin, processvatten och i betongkonstruktioner samt i marina miljöer.

Verkningsmekanismerna varierar. Många inhibitorer bildar en skyddande film genom adsorption på metallytor, vilket hindrar oxidation. Vissa verkar framför allt genom att reducera anodiska eller katodiska reaktioner (anodiska, katodiska eller blandade inhibitorer). Valet av inhibitor beror på systemets sammansättning, temperatur och pH.

Vanliga grupper och exempel inkluderar inorganiska nitrit- och nitratbaserade inhibitorer som används i kyl- och kondensatvatten samt i betong; molybdat- och silikatbaserade inhibitorer; organisk föreningar som benzotriazol och tolyltriazol för kopparbaserade legeringar; fosfater och fosfaterbaserade system i betong. I målarfärg och beläggningar används filmformande ämnen, och i olje- och gasbranschen används ofta komplexa aminosyror och andra organiska inhibitorer.

Användning och begränsningar: Effektiviteten beror på vattenkemin, temperatur, koncentration och materialkombination. Vissa inhibitorer kan vara giftiga eller miljöfarliga och kräver särskild hantering och avfallshantering. Fel dosering eller inkompatibilitet kan förvärra korrosion. Övervakning av pH, inhibitorrester och systemets tillstånd är vanligt förekommande.

Bedömning och standarder: Prestanda utvärderas med elektrokemiska tester (polarisation, elektroresistans), viktförlustmätningar och fälttester. Regler och riktlinjer utfärdas av organisationer som NACE, ASTM och ISO samt branschspecifika krav.