silikatbaserade

Silikatbaserade material bygger på kisel- och syreatomer som bildar SiO4-tetraedrar. Dessa tetraedrar kopplas samman i olika nätverk och kan vara amorfa som glas eller kristallina som många silikater i mineraler. Silikater finns naturligt i jordskorpan och i mineral som feldspat och lermineraler, men de tillverkas även industriellt för glas, keramik, byggmaterial och särskilda applikationer. Kärnan i dessa material är Si–O–Si-sambanden, som ger kemisk och termisk stabilitet samt ofta god slitstyrka.

Vanliga typer inkluderar naturliga silikater (lera, kvarts, feldspat), samt syntetiska produkter som natriumsilikat (vattenglas) och geopolymers (alkali-aktiverade silikatbaserade bindemedel). Dessa material tillverkas genom smältning, glasering eller lösningsbaserade metoder som sol-gel-processer. Silikater kan förekomma i olika formfaktorer, från fasta glas och keramer till bindemedel i byggandets produkter.

Egenskaper varierar beroende på struktur och ingredienser, men generellt uppvisar silikatbaserade material hög kemisk och termisk stabilitet, god hårdhet och variationsbar porositet. Glas är ofta transparent och glatt, medan keramiska silikater tenderar att vara mycket hårda men spröda. Som byggmaterial används silikatbaserade bindemedel och beläggningar för förbättrad kemisk motståndskraft, brandskydd eller vattenavvisning, ibland som alternativ eller komplement till traditionella bindemedel.

Användningsområden omfattar byggsektorn (tätningar, tillsatser i betong och beläggningar), glas- och keramikindustrin, katalysatorer och adsorbenter samt miljöteknik som vatten- och luftbehandling. Säkerhet och miljöpåverkan uppmärksammas särskilt vid hantering av silikadamm under bearbetning, och tillverkningsprocesser bedöms ofta utifrån energianvändning och livscykel.