Ytterväggstäthet

Ytterväggstäthet avser tätheten i en byggnadsväggs konstruktion mot luftläckage. Begreppet omfattar alla leder och genomföringar i ytterväggens konstruktion, samt hur väl väggmaterial och isolering bildar ett sammanhängande lufttätsystem. En hög täthet minskar oönskat luftutbyte mellan inomhus- och utomhusmiljön och minskar värmeförlusten genom väggen. Samtidigt måste väggtätningen samverka med ventilation och avfuktning för att undvika problem med över- eller underventilation och fuktskador.

Tätningen bedöms vanligtvis med ett blower door-test som mäter luftläckage vid en referensskillnad på 50 Pa. Resultatet uttrycks ofta som luftläckage per timme (n50) eller som motsvarande lufttäthet för byggnaden. Det är viktigt att tätheten är jämn över hela konstruktionen och att genomföringar som fönster, dörrar och ventiler inte skapar oönskade sprickor eller punkter.

Design och konstruktion för god ytterväggstäthet uppnås genom ett kontinuerligt lufttätskikt, exempelvis lufttäta membran eller färdig tätningsmassa, noggrant utförda detaljer vid hörn och genomföringar samt tätning runt fönster, dörrar och övriga penetrationer. Tätheten får inte försämras av termiska bryggor eller felaktig montering. God genomförande i byggskedet är avgörande för långsiktig prestanda.

Standarder och riktlinjer för mätning och krav varierar, men internationellt följs ISO 9972 och EN 13829 för lufttäthet i byggnader. I Sverige regleras yttre väggstäthet och energiprestanda i byggreglerna (BBR) och relaterade föreskrifter, där mål sätts för hur tät byggnaden bör vara. För äldre byggnader kan åtgärder som tätning av genomföringar och förbättrad luftspärr ge betydande förbättringar i praktiken.

Sammanfattningsvis är ytterväggstäthet en central faktor i byggnaders energiprestanda och komfort, och den kräver noggrann design, korrekt utförande och relevanta ventilationstankar för att fungera väl över tid.